Peda­go­gi­ken

Startsida / Om oss / Pedagogiken

Bild Maria Montessori

Många krav som vi stäl­ler på den van­li­ga sko­lan finns i Maria Mon­tes­so­ris tan­kar om av vad som behövs för ett opti­malt läran­de hos barn. Vi söker…

Mer: Mind­re:
• arbets­gläd­je • tvång
• hjälp till själv­kän­ne­dom • likrik­tig­het
• kre­a­ti­vi­tet • kon­kur­rens

Ta vara på bar­nens käns­li­ga peri­o­der

Peda­go­gi­ken inom Mon­tes­so­ri byg­ger på bar­nens egen utveck­ling. Maria Mon­tes­so­ri viss­te det var­je för­äl­der redan vet. Näm­li­gen att barn är nyfik­na av natu­ren. Ful­la av upp­täc­kargläd­je och ivri­ga att prö­va på för att lära sig nya saker. Maria Mon­tes­so­ri note­ra­de ock­så att bar­nens intres­sen vari­e­rar med ålder och mog­nad.

Hon obser­ve­ra­de att för­änd­ring­ar­na av intres­set föl­jer ett givet möns­ter som är lika­dant hos alla barn. Från de all­ra tidi­gas­te intres­sen som exem­pel­vis vil­jan att äta själv, lära sig gå och pra­ta till de sena­re som kan vara läs­ning, mate­ma­tik, rym­den med alla pla­ne­ter eller värl­dens alla län­der och djur.

Maria Mon­tes­so­ri såg att barn under spe­ci­fi­ka sta­di­er av mog­nad är spe­ci­ellt mot­tag­li­ga för oli­ka slags kun­skap. Hon insåg där­för det vär­de­ful­la i att ta till vara des­sa ”intres­se­pe­ri­o­der” som hon kal­la­de ”käns­li­ga” eller ”sen­si­ti­va” peri­o­der.

Vi erbju­der en verk­sam­het med:

  • Klo­ka, kun­ni­ga och myc­ket enga­ge­ra­de lära­re.
  • En vac­ker och inbju­dan­de för­sko­le­mil­jö.
  • En spän­nan­de peda­go­gik som erbju­der ditt barn till­fred­stäl­lel­se med ett opti­malt läran­de och per­son­lig kre­a­tiv utveck­ling.

Våra akti­vi­te­ter inom Mon­tes­so­ri­pe­da­go­gi­ken byg­ger på:

  • Prak­tiskt och sen­so­riskt arbe­te
  • Mate­ma­tik
  • Svens­ka med skriv- och läs­lär­ning plus kon­kret gram­ma­tik
  • Eng­els­ka
  • Geo­gra­fi
  • Bio­lo­gi
  • Histo­ria
  • Ast­ro­no­mi
  • Sång och musik
  • Konst
  • Ska­pan­de verk­sam­het
  • Rytm och dra­ma
  • Fri lek
  • Utom­hus­vis­tel­se

Fri­het att väl­ja

Maria Mon­tes­so­ri upp­täck­te att inlär­ning som kny­ter an till ett barns eget utveck­lings­sta­di­um går lät­ta­re. Att man bäst tar till­va­ra bar­nets spon­ta­na lust för arbe­te, genom att låta dess eget intres­se vara motiv nog för att söka kun­skap. Att barn har en avunds­värd för­må­ga att kon­cen­tre­ra sig på en intres­sant upp­gift. Och att barn, som vill lära något nytt, upp­re­par en övning om och om igen.

Med sina kun­ska­per och insik­ter om män­ni­skans tidi­ga mog­nads­pro­cess, ska­pa­de hon för­ut­sätt­ning­ar för barn att utveck­las till har­mo­nis­ka och själv­stän­di­ga vux­na.

Fri­het att väl­ja akti­vi­tet och möj­lig­het att arbe­ta ostört i egen takt blev två av de vik­ti­gas­te för­ut­sätt­ning­ar­na.

Mon­tes­so­ri­ma­te­ri­al – en god hjälp i inlär­ning­en

För att kun­na möta barns behov av sti­mu­lans och akti­vi­tet utveck­la­de Maria Mon­tes­so­ri arbets­ma­te­ri­el för alla tänk­ba­ra intres­se­rikt­ning­ar och mog­nads­sta­di­er.

Mate­ri­a­let är inte det vik­ti­gas­te i peda­go­gi­ken men det är en god hjälp på vägen

I ett mon­tes­so­ri­rum finns mate­ri­el både för prak­tis­ka, intel­lek­tu­el­la och sin­nesträ­nan­de övning­ar. Allt­i­från sko­kräm och putstra­sor till sinn­rikt mate­ri­el, som trä­nar logiskt och mate­ma­tiskt tän­kan­de. Mate­ri­al som övar upp skriv­för­må­ga, språk/ordkänsla och gram­ma­tik. Men ock­så saker som låter bar­nen trä­na syn, hör­sel, lukt, smak och kän­sel.

Mon­tes­so­ris idé om inlär­ning hand­lar om att gå från det kon­kre­ta till det abstrak­ta. Mate­ma­tik­ma­te­ri­a­let t ex visar klart och tyd­ligt hur och var­för man mäter och räk­nar på ett visst sätt. När ett barn väl för­stått mate­ma­ti­kens upp­bygg­nad, är det dags att läm­na mate­ri­a­let och lösa abstrak­ta pro­blem utan hjälp­me­del.

Så gott som allt intel­lek­tu­ellt mate­ri­el fyl­ler fle­ra funk­tio­ner

Sam­ti­digt som man trä­nar mate­ma­tis­ka stor­he­ter, övar man upp käns­lan för skill­na­den mel­lan dem, och för­må­gan att hand­la och tän­ka prak­tiskt. De fles­ta mate­ri­el är ock­så självrät­tan­de. Bar­nen får upp­le­va till­freds­stäl­lel­sen att själ­va se att de lyc­kats med en upp­gift.

…och en god hjälp i upp­fost­ran

Allt mate­ri­al finns bara i ett exem­plar. Bar­nen har ansvar för att de oli­ka saker­na inte ska­das i onö­dan. Slit- och släng-tan­ken är bann­lyst i en mon­tes­so­ri­grupp. Bar­nen får lära sig att ta hän­syn till varand­ra. Är ett visst arbets­ma­te­ri­al upp­ta­get får man vän­ta på sin tur eller kom­ma över­ens om att sam­ar­be­ta.

Allt mate­ri­el har sin sär­skil­da plats i rum­met. Den som använt ett mate­ri­el har ansvar för att det snyggt och pryd­ligt ham­nar på sin rät­ta plats igen.

Hjälp mig att hjäl­pa mig själv

“Hjälp mig att hjäl­pa mig själv” är en mon­tes­so­ri­tan­ke, som grun­dar sig på det fak­tum att ing­en kan lära någon annan något. Var­je indi­vid behö­ver hjälp för att kun­na lära sig, men själ­va inlär­ning­en mås­te var och en kla­ra på egen hand.

I en mon­tes­so­ri­grupp är lära­rens upp­gift där­för inte i förs­ta hand att för­med­la kun­skap. Sna­ra­re att obser­ve­ra bar­nen och att vara lyhörd och upp­märk­sam på var­je barns utveck­ling. Och att ge den sti­mu­lans som sva­rar mot var­je barns mog­nad och intres­se. Lära­ren berät­tar, beskri­ver, ori­en­te­rar, klar­läg­ger. Visar var kun­skap finns att häm­ta och visar hur mate­ri­e­len ska använ­das för att ge menings­full trä­ning. Sedan gäl­ler det att låta bar­net arbe­ta själv­stän­digt med sin upp­gift.

All onö­dig hjälp är ett hin­der i bar­nets utveck­ling.

Mon­tes­so­ri­för­sko­lan — en spän­nan­de och sti­mu­le­ran­de mil­jö

Kom­mer du på besök till en mon­tes­so­ri­för­sko­la kan du knap­past låta bli att fasci­ne­ras av den akti­vi­tet som råder. Här får du se barn mel­lan 3–7 år som bakar, put­sar skor, dukar bord eller ägnar sig åt and­ra prak­tis­ka sys­sel­sätt­ning­ar. Men här träf­far du ock­så barn, som med hjälp av pär­lor i oli­ka fär­ger, trä­ku­ber och sta­var sät­ter sig in i mate­ma­ti­kens grun­der.

Kanske för­vå­nar det dig att en 3‑åring med störs­ta kon­cent­ra­tion läg­ger pus­sel med världs­de­lar­na som bitar. Eller att en 4‑åring med störs­ta iver trä­nar sig i kons­ten att skri­va. Och kanske tyc­ker du att det är kons­tigt att en 5‑åring pra­tar om tri­ang­lar, cirk­lar och paral­lel­lo­gram som det mest själv­kla­ra ting.

Mon­tes­so­ri­för­sko­lan rym­mer mäng­der av spän­nan­de saker. Genom lek och sti­mu­lans får bar­nen utlopp för sin fan­ta­si och svar på sina många nyfik­na frå­gor. Genom att inte i tid och otid hjäl­pa bar­nen, utan låta dem fritt expe­ri­men­te­ra, kän­na sig fram och öva inom oli­ka områ­den, har man undan­röjt alla de hin­der, som vi vux­na nor­malt stäl­ler i vägen för bar­nens natur­li­ga utveck­ling.

Så vad du ser i mon­tes­so­ri­för­sko­lan är helt enkelt prov på vad som hän­der, när man i rätt mil­jö och med rätt sti­mu­lans, tar vara på bar­nens inne­bo­en­de resur­ser. Du ser prov på att barn både vill och kan betyd­ligt mer än vi vux­na tror. Och att barn mås­te få sti­mu­lans inom alla områ­den för att kun­na utveck­la hela sin per­son­lig­het.

Mon­tes­so­ri på grund­sko­lan – Själv­stän­dig­het, hänsyn/samarbete och fri­het

Besö­ker du en mon­tes­so­ri­klass på grund­sko­lan möter du en mil­jö utan kate­der och tra­di­tio­nel­la skol­bän­kar. Och utan fast sche­ma. I stäl­let fin­ner du ett rik­tigt arbets­ma­te­ri­el på hyl­lor i barn­vän­lig höjd och barn i oli­ka åld­rar som arbe­tar med något. Ensam­ma, två och två eller i grupp. Vid arbets­bord eller på gol­vet.

Pre­cis som i för­sko­lan väl­jer var­je barn själv sin sys­sel­sätt­ning. Fri­he­ten att få hand­la själv­stän­digt, på eget ini­ti­a­tiv, inne­bär att bar­nen ägnar sig åt sina upp­gif­ter så länge de öns­kar. Ett barn kan kon­cen­tre­ra sig på ett ämne en hel dag eller vec­ka. Men fri­he­ten stäl­ler ock­så krav på att bar­nen tar del av ansva­ret för att täc­ka in alla ämnes­om­rå­den på ter­mi­nens kurs­plan.

Fri­he­ten för­ut­sät­ter själv­klart ock­så att bar­nen tar hän­syn till kam­ra­ter­na i sin omgiv­ning. Mon­tes­so­ris fri­het i fost­ran är inte det­sam­ma som fri­het från fost­ran.

I en mon­tes­so­ri­grupp kän­ner bar­nen att de arbe­tar för sin egen skull – inte för lära­rens. Käns­lan av att lyc­kas med ett jobb, som man själv valt, ska­par natur­lig arbets­gläd­je och upp­muntran. När barn med liv och lust får ägna sig åt just det ämne, som för till­fäl­let intres­se­rar mest, blir disci­plin­pro­ble­men små. Och när bar­nen får job­ba i egen takt, mins­kar ris­ken för kon­kur­rens och täv­lings­men­ta­li­tet.

« till­ba­ka till Om Oss